Så va man förälder då...

Idag fyller min son, Theo, 5 veckor.

Jag har alltså varit förälder i 5 veckor nu, jösses, inte längre? Det känns som 5mån, minst.
I 5 veckor så har jag varit hemma tillsammans med min fru och min son. Vi ville ha så mycket tid som möjligt tillsammans i början, och det har varit ett av våra bästa beslut någonsin.
Allt är såååå mycket lättare om man är två. Det va riktigt jobbigt att cykla till jobbet imorse.

Hur är det då att vara nybliven förälder?
Minst sagt omtumlande...

Det är inget lätt jobb att ha en liten parvel att ta hand om 24timmar om dygnet 7dagar i veckan.
Och min roll som far är ännu inte på långa vägar lika krävande som det är för mamman.
Missförstå mig inte nu, min son är underbar, möjligtvis den mest underbara personen som någonsin funnits (enligt mig då).
Men detta gör inte själva arbetet som förälder lättare eller enklare, det höjer bara stunderna av gos, kel, sömn, och mys till oanade höjder.

Jag har haft den stora turen att skaffa barn med helt rätt kvinna, hon är underbar.
Inga gåtor om hur vi känner, tycker eller tänker, bara ren ärlighet och öppenhet.
På så sätt blir det mycket enklare att samarbeta och hjälpa varandra i detta med omhändertagandet av vår lille son. Hon gör ett otroligt jobb, och det gäller alla mammor. Det är helt otroligt vilken uppofring av kropp, själ och sinne som kvinnan gör vid födseln av ett barn. Det nästföljande månaderna är ingen vila den heller för modern. Barnet behöver sin mor, och modern behöver en partner som passar upp och tar hand om henne lika bra som hon tar hand om barnet. Så som far får man inte klaga, det är bara att sätta igång med marktjänst och fullservice av er kvinna, hon förtjänar inget mindre.

Allt detta innebär en hel del jobb som ni förstår. Så ni som funderar på att skaffa barn, fundera mera. Ni som skall ha barn, stålsätt er. Prata ihop er, för ni har inte en aning om vad ni ger er in på.

Men en sak är säker, det är mycket lättare om man är två som delar denna underbara börda.